Striktare kontroll ökade jobbchanserna – men inte lika snabbt för alla
En studie av över 100 000 arbetssökande kopplar striktare granskning av aktivitetsrapporter till fler sökta jobb och snabbare väg till arbete. Men forskarna kan inte skilja effekten av kontrollen från sanktionsrisken och fler myndighetskontakter.
När aktivitetsrapporter granskades av relativt strikta handläggare ökade sannolikheten att få arbete inom fyra månader med cirka 1,1 procentenheter. Det är ett av resultaten i en IFAU-studie som presenterades den 28 oktober. Studien gäller arbetssökande under 2014–2017, inte effekten av en ny regel som införts i höst.
I jämförelsen mellan relativt strikta och relativt tillåtande handläggare motsvarar skillnaden ungefär tre procents relativ ökning av chansen att få jobb, enligt IFAU. Det ska hållas isär från 1,1 procentenheter. Antalet sökta jobb per månad ökade dessutom med drygt fem procent redan månaden efter den första granskningen.
Forskarna använde registeruppgifter från Arbetsförmedlingen och SCB. Drygt 100 000 arbetssökande ingick. De var minst 25 år, hade a-kassa och hade inte tidigare fått någon sanktion. Aktivitetsrapporterna fördelades i det närmaste slumpmässigt mellan handläggare som bedömde olika strikt.
Striktare granskning gjorde det mer sannolikt att en rapport underkändes. Det följdes av fler kontakter med Arbetsförmedlingen och en större risk för varningar eller indragen ersättning. Forskarna kan däremot inte avgöra om det främst är tydligare kontroll, sanktionsrisken eller de ökade kontakterna som får människor att söka fler jobb.
Resultaten skilde sig också i tid. För personer med goda jobbchanser och erfarenhet från växande branscher kom effekterna framför allt på kort sikt. För dem med svagare arbetsmarknadsanknytning eller erfarenhet från branscher med låg sysselsättningstillväxt kom effekterna senare, men tycktes hålla i sig längre.
Arbetsinkomsterna ökade, och forskarna fann inga tecken på lägre lön i det första jobbet efter arbetslösheten. Det är ett resultat för de mått som undersöktes, inte ett bevis om varje möjlig aspekt av jobbkvalitet. Eftersom studien gäller en bestämd grupp under en äldre period säger den inte heller att samma effekt automatiskt gäller alla arbetssökande i dag.