Samarkand vill locka besökare – utan att glömma dem som bor där
Bakom Samarkands berömda mosaiker finns bostäder, arbetsplatser och en stad som växer. Nu förbereds bättre uppföljning av turismens påverkan och ett nytt underlag för invånarnas boende.
Samarkand är mer än en sevärdhet längs Sidenvägen. I den uzbekiska världsarvsstaden bor och arbetar människor mitt bland monumenten. När turismen och staden växer behöver därför både kulturarvet och vardagslivet få plats. Den balansen står i centrum för ett reportage som UN News publicerade den 31 oktober.
Vid Silk Road International University of Tourism and Cultural Heritage förbereds ett turismobservatorium inom nätverket INSTO. Enligt rektor Muhsinjon Kholmukhamedov blir det det första i Centralasien. Det ska inte bara räkna besökare, utan även följa turismens påverkan på arbetstillfällen, stadsmiljö och invånarnas vardag.
Observatoriet beskrivs som något universitetet förbereder, inte som redan öppnat. Lärosätet har samarbetat med UN Tourism sedan 2023 och förnyade samarbetet under 2026. Tanken är att ett bredare underlag ska göra det lättare att bedöma utvecklingen än om framgång enbart mäts i fler besök.
Samtidigt används laserskanning för att skapa tredimensionella modeller av historiska byggnader och upptäcka deformationer. Rektorn pekar på äldre restaureringar med bland annat gips, betong och armering som en utmaning. Forskningsarbetet ska ge rekommendationer för hur byggnaderna kan skyddas utan att deras historiska material skadas.
Bostäderna är en annan del av frågan. UN-Habitat arbetar tillsammans med Uzbekistans regering med en bostadsprofil för Samarkand. Den ska behandla bland annat bostadskvalitet, energiprestanda, kostnader och underhåll. Det är ett underlag för fortsatta beslut, inte ett besked om att alla bostadsproblem redan har åtgärdats.
I reportaget betonar UN-Habitats representant Katja Schaefer värdet av att förbättra befintliga hus och service i de traditionella mahalla-kvarteren och låta invånarna delta i besluten. Stadens planering sträcker sig till 2040. Utmaningen är att en stad med internationellt kända monument också ska förbli en fungerande plats att leva på.