Floden bytte riktning under istiden – nu syns ravinen i höstfärger
Pine Creek Gorge kallas Pennsylvanias Grand Canyon. Nya Landsat-bilder visar höstens färger runt den djupa dalen – vars riktning förändrades när istidens glaciärer dämde upp vattnet.
En lång ravin skär genom höstfärgerna i Pennsylvanias skogar. Landsat 8:s bild från den 25 oktober visar Pine Creek Gorge, en dal som ofta kallas delstatens Grand Canyon och på sina djupaste ställen når omkring 460 meter.
Bildserien lyfts fram av Earth Observatory den 2 november. En jämförelse mellan den 9 och 25 oktober visar hur färgerna förändrats i skogen under hösten. Det är bilder av en säsongsförändring, inte i sig ett bevis för en långsiktig klimatförändring.
Floden brukade rinna åt andra hållet
Pine Creek rinner i dag söderut genom ravinen. Men före den senaste istidens påverkan gick vattnet norrut, enligt Earth Observatorys genomgång.
När glaciärerna trängde in i området från nordost dämde de upp floden. Sjöar bildades i dalen och började till slut svämma över åt söder. När isen drog sig tillbaka hade vattnet redan etablerat en ny väg.
Det betyder inte att isen själv skar ut hela den ravin som syns på bilden. Smältvatten och flodens fortsatta arbete bidrog till att fördjupa och forma dalen. Avlagringar av sten och sand försvårade dessutom en återgång till den gamla nordliga riktningen.
Samma namn – ett annat landskap
Pine Creek Gorge sträcker sig ungefär 72 kilometer. Till skillnad från de branta, kala bergväggar som många förknippar med Grand Canyon i Arizona är sluttningarna här till stor del skogklädda.
Under hösten ger lövträden röda och gyllene färger åt landskapet. Barrträd som hemlock och vit tall bidrar samtidigt med gröna partier. I satellitperspektivet går det att se både dalens sträckning och skiftningarna runt den.
Skogen som försvann och kom tillbaka
Området har inte alltid sett så frodigt ut. Under 1800-talet ökade avverkningen, och i början av 1900-talet var landskapet så hårt påverkat att det fick ett öknamn som anspelade på en öken.
Skogen har sedan återvänt. År 1968 fick ett område på omkring 12 000 hektar status som National Natural Landmark. Dagens bilder berättar därför om flera olika tidslager: höstens korta färgskifte, skogens återkomst efter avverkning och vattnets betydligt äldre väg genom landskapet.