En alg gav forskarna en ljusknapp till nervcellerna
Optogenetik gör det möjligt att påverka utvalda nervceller med ljus. Årets medicinpris belönar verktyget bakom nya sätt att undersöka hjärnan – inte ett universalbotemedel.
Hur kan forskare veta vilka nervceller som faktiskt bidrar till ett beteende? Att bara se vilka områden som är aktiva ger inte hela svaret. Med optogenetik går det att påverka utvalda celler med ljus och studera vad som händer.
Karl Deisseroth, Peter Hegemann och Georg Nagel delar 2026 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för upptäckter om ljusstyrda jonkanaler och optogenetik. Beskedet lämnades den 5 oktober.
Utgångspunkten var en encellig alg som simmar mot ljus. Hegemann och Nagel undersökte proteinet kanalrodopsin. När blått ljus träffar proteinet öppnas en kanal där laddade joner kan passera. Proteinet kunde också göra andra celler ljuskänsliga.
Deisseroth förde in genen för proteinet i nervceller från råttor och visade att blått ljus kunde utlösa nervsignaler. Genombrottet publicerades 2005. Två år senare fungerade metoden också i hjärnan hos levande möss.
Det gav forskningen ett verktyg för att undersöka nervkretsar som har betydelse för minnen, känslor och beteenden. Man kan pröva sambanden mer direkt än genom att enbart observera vilka delar av hjärnan som lyser upp i en mätning.
Inom klinisk forskning används metoden även i försök att återställa syn. Det ska inte tolkas som att optogenetik redan är en allmän behandling som botar hjärnsjukdomar eller synnedsättning. Nobelpriset gäller grundläggande upptäckter och ett kraftfullt forskningsverktyg; nyttan för en enskild patient måste visas separat.