Varför är månen röd ena kvällen och grå nästa?
Månens färg kan skifta utan att själva månytan förändras. Ljusets väg genom atmosfären spelar stor roll – och blå månar är betydligt ovanligare än gula och röda.
En varm gul måne vid horisonten och en gråvit skiva högre upp på himlen kan se ut som två helt olika himlakroppar. Det är de inte. Förklaringen ligger till stor del i vad som händer med ljuset innan det når våra ögon.
I astronomisidan APOD:s genomgång den 1 november används observationer från Italien för att visa hur olika fullmånen kan framträda. Utanför jordens atmosfär skulle den solbelysta månytan snarare uppfattas som grå med en brun ton. Från marken får vi se ljuset efter att det passerat genom luften omkring jorden.
När månen står lågt måste ljuset färdas en längre väg genom atmosfären. En del av det blå ljuset sprids bort längs vägen. Då kan de gula eller röda tonerna bli mer framträdande. Stoft i luften kan också påverka hur ljuset ser ut.
En faktiskt blåaktig måne är mer ovanlig. APOD beskriver större stoftpartiklar i atmosfären som en möjlig förklaring till sådana färgskiftningar. Men alla ovanliga nyanser har inte en enkel, säker förklaring. För en lila måne i den bildsamling som genomgången utgår från anges orsaken som oklar; flera effekter kan ha samverkat.
Vid en total månförmörkelse är situationen en annan än när månen bara står lågt. Då befinner den sig i jordens skugga. Ljus som bryts genom atmosfären runt jorden kan ändå nå månen och ge den ett svagt rött utseende.
Poängen för den som tittar upp är att färgen inte ensam berättar att något har förändrats på månen. Atmosfär, läge och belysning måste räknas in. Vår artikelbild visar en äldre bild av fullmånen; den är inte APOD:s upphovsrättsskyddade färgkollage och inte ett foto från den här natten.