Giftiga fiberbankar kan bli råvara – men upptagningen är den svåra delen
Forskare vid Mittuniversitetet ser möjligheter att använda gamla fibermassor till nya produkter. Innan det kan ske i stor skala måste materialet kunna tas upp på ett säkert och rimligt sätt.
Gamla fibermassor på havsbotten kan innehålla mer än ett miljöproblem. Forskare vid Mittuniversitetet undersöker också om materialet kan användas som råvara för nya produkter. Arbetet gäller fiberbankar med rester från tidigare massaindustri längs kusten.
I SVT:s reportage den 31 oktober beskriver professor Erik Hedenström hur laboratorieförsök har visat möjliga användningsområden. Bland annat har cellulosamaterial använts för att odla mikrober i försök med framställning av bioalkohol och vätgas.
Det är försök och möjliga användningar, inte ett besked om att storskalig industriell återvinning redan fungerar. Materialet ligger på havsbotten och behöver kunna tas upp utan att skapa nya miljöproblem. Kostnaderna behöver också vara rimliga.
SVT beskriver tester i Essvik där Statens geotekniska institut, Sundsvalls kommun och företaget Hydrex deltagit. Hedenström hoppas att testerna ska bidra till en fungerande metod för upptagningen, men ett hopp om ett genombrott är inte samma sak som ett bekräftat resultat.
Mittuniversitetets forskning på material från fiberbankar har pågått sedan 2019. Enligt reportaget är det aktuella forskningsprojektet CirBio 3.0 planerat att avslutas den 30 juni 2027. En eventuell förlängning beskrivs som en förhoppning.
Nyckelfrågan är därmed dubbel: vad materialet kan användas till och hur det över huvud taget ska kunna hanteras. Att laboratoriet visar en möjlighet betyder inte att förorenade massor fritt kan flyttas eller användas utan prövning och säkerhetsbedömning.