Vill du bli blodgivare? Första besöket börjar med en kontroll
Att anmäla sig som blodgivare betyder inte att man ger en blodpåse direkt. Först kommer frågor, intervju och prover. Här är hur GeBlod beskriver vägen till den första blodgivningen.
För den som funderar på att ge blod kan själva anmälan kännas som det stora steget. Men innan den första blodpåsen finns en kontrollprocess. GeBlod beskriver ett första besök med information, frågor om hälsan, intervju och provtagning.
Det är först efter godkända provsvar som personen kontaktas eller får en kallelse till sin första blodgivning. En anmälan är alltså inte samma sak som att automatiskt vara godkänd blodgivare.
Ta med legitimation och räkna med frågor
Vid det första besöket får du läsa information och svara på frågor om din hälsa. Personalen gör en intervju och tar blodprover. GeBlod påminner om att en giltig id-handling ska följa med.
Vilken legitimation som godtas och hur besöken ordnas behöver kontrolleras hos den aktuella blodcentralen. Det är bättre att fråga före avfärd än att anta att alla digitala id-lösningar fungerar överallt.
Själva blodgivningen är bara en del av besöket
I GeBlods huvudbeskrivning tar själva blodgivningen ungefär fem till tio minuter. För hela besöket anges omkring 30–45 minuter. Det är uppskattade tider för att förstå upplägget, inte en garanti för hur lång tid ett enskilt besök tar.
Inför varje blodgivning besvaras frågor om hälsan. GeBlod beskriver också återkommande prover för blodgrupp, blodvärde och blodsmitta. Kontrollen är alltså inte något som bara hör till den första anmälan.
Din situation bedöms av blodcentralen
Sjukdomar, läkemedel och resor kan påverka möjligheten att ge blod. Det är skälet till att en allmän checklista på webben inte kan ersätta personalens bedömning.
Om du är osäker ska du kontakta blodcentralen och berätta om din situation. Den här guiden kan inte avgöra om just du får ge blod, och den föreslår inte att du ändrar någon medicinering för att kunna göra det.
Börja med rätt kontakt
På GeBlods webbplats finns en snabbkontroll och möjlighet att anmäla intresse. Därifrån går processen vidare till den lokala blodverksamheten.
För den som gärna vill hjälpa till men tvekar inför vad som händer är det viktigaste beskedet att första steget inte är ett oförberett ingrepp. Det börjar med information och kontroll, och det finns möjlighet att ställa frågor till personalen innan den första blodgivningen.