Barnmorskor kan lämna Malmö när vårdmodellen läggs ned
Personal inom Min Barnmorska varnar för att de söker andra jobb om modellen försvinner. Sjukhusstyrelsen försvarar nedläggningen, samtidigt som underlaget för den ekonomiska bedömningen ifrågasätts.
En nedläggning av Min Barnmorska i Malmö kan leda till att personal lämnar verksamheten i stället för att gå över till den vanliga förlossningsvården. Det varnar barnmorskor i ett brev till politikerna, enligt ett nytt reportage från SVT Skåne den 7 november.
Frågan gäller en vårdmodell där ett mindre team följer kvinnan genom graviditeten, förlossningen och eftervården. I Malmö har den riktats till kvinnor med särskilda behov, bland annat förlossningsrädsla eller tidigare ångest och oro. Modellen har också omfattat kvinnor som inte talar svenska eller engelska och får sitt första barn i Sverige.
Personalens besked är en varning om vad som kan hända om modellen försvinner. Det är inte ett konstaterande att alla redan har sagt upp sig eller att all förlossningsvård i Malmö ska läggas ned.
Två olika bilder av resurserna
Ett argument från sjukhusledningen för att avsluta modellen efter årsskiftet har varit att den tar barnmorskor från den ordinarie förlossningsvården, rapporterar SVT.
Men enligt reportaget kommer bara två av de tio rekryterade barnmorskorna från just den skånska förlossningsvården. Flera har tidigare arbetat privat. De anställda menar därför att det inte går att utgå från att personalen automatiskt blir tillgänglig för standardvården om projektet upphör.
Barnmorskan Anneli Hagen Andersson säger till SVT att hon troligen söker sig vidare om modellen försvinner. I brevet uppger en majoritet av personalen att de inte vill fortsätta i standardvårdens förlossningsverksamhet. De varnar också för ökad belastning när kvinnor med stora vårdbehov i stället ska tas om hand där.
Sjukhusstyrelsen försvarar beslutet
Maria Berglund, KD, är ordförande i sjukhusstyrelsen för Skånes universitetssjukhus. Hon säger till SVT att personalen själv får välja var den vill arbeta och att det är tråkigt om anställda går vidare.
Hon framhåller samtidigt att erfarenheterna från projektet kan föras över till annan verksamhet. Det är ett annat resonemang än personalens: styrelsen betonar möjligheten att ta till vara lärdomar, medan barnmorskorna ifrågasätter om den sammanhållna vården och kompetensen verkligen blir kvar på samma sätt.
Vad har räknats som en kostnad?
Även den ekonomiska bedömningen är omstridd. Forskaren Christine Rubertsson kritiserar enligt SVT underlaget för att vara för ytligt. Hon menar att möjliga skillnader i vårdtid, neonatalvård och kejsarsnitt behöver vägas in.
Berglund medger i reportaget att avsaknaden av sådana hälsoekonomiska uträkningar är en svaghet. Samtidigt säger hon att bristen på detta underlag gör det svårt att införa modellen brett i hela Skåne.
Kritiken innebär inte i sig att en bestämd besparing eller medicinsk effekt är bevisad. För att bedöma kostnader och resultat behöver jämförelserna också ta hänsyn till vilka kvinnor som får vården och vilka behov de har.
Det centrala framåt blir hur regionen säkerställer stöd för den aktuella patientgruppen och vilken personal som faktiskt stannar. Ett nedläggningsbeslut, en plan för övergången och utfallet för bemanningen är tre olika saker som behöver följas var för sig.