14 procent hade antibiotika i bagaget – men vilka var det som kontrollerades?
En flygplatsstudie ger en tydlig siffra för de undersökta resenärerna. Den ger inte samma säkra svar för alla som reser. Tre frågor hjälper dig att läsa resultatet utan att dra för stora slutsatser.
En procentsiffra kan vara helt korrekt och ändå bli missvisande när den flyttas till en rubrik. Det viktiga är vilka som ingår i beräkningen. En studie av antibiotika i resenärers bagage visar varför den frågan spelar så stor roll.
Forskarna registrerade fynd i samband med ordinarie tullkontroller vid Arlanda, Landvetter och Gardermoen under fem vardagar per flygplats i oktober 2025. Av 406 kontrollerade resenärer hade 57 antibiotika med sig, motsvarande ungefär 14 procent. Forskning.se presenterade studien den 28 oktober 2026.
1. Vad är det som procenten räknas på?
Här är nämnaren 406 kontrollerade personer, inte alla internationella resenärer. Under den studerade tiden anlände totalt 137 519 internationella resenärer till flygplatserna. Bara omkring 0,3 procent av dem ingick i kontrollerna.
Satsen att 14 procent av de kontrollerade hade antibiotika är därför något annat än att 14 procent av alla resenärer hade det. Den första följer direkt av undersökningen. Den andra kräver att urvalet kan användas för en sådan slutsats.
2. Hur valdes personerna ut?
Personerna valdes av tullpersonal inom de vanliga rutinerna, bland annat utifrån riskbedömningar och verksamhetens prioriteringar. Det var inte ett slumpmässigt urval av alla som anlände.
Forskarna beskriver också skillnader i hur kontrollerna gick till mellan flygplatserna. Bemanning och vilka resenärer som kom under de aktuella dagarna kan påverka vilka som faktiskt undersöktes. Ett större antal decimaler i procentsiffran skulle inte ta bort den osäkerheten.
3. Vad bevisar själva fyndet?
Att hitta antibiotika i en väska visar att läkemedlet fanns där. Studien registrerade inte om resenärerna hade giltiga recept, och den kunde inte slå fast hur preparaten sedan användes.
Det är alltså inte ett bevis för att samtliga fynd var olagliga eller att alla personerna självmedicinerade felaktigt. Forskarna diskuterar däremot risken att införsel som inte syns i den vanliga förskrivningsstatistiken kan ha betydelse för antibiotikaanvändning och resistens.
En varningssignal behöver inte vara en totalräkning
Urvalets begränsningar gör inte resultatet ointressant. Det dokumenterar faktiska fynd och visar en fråga som kan behöva undersökas bättre. Men fynden ska inte automatiskt räknas upp till hela resandet som om alla personer haft samma chans att bli kontrollerade.
De tre frågorna går att använda även nästa gång en studie dyker upp i flödet: vilka räknades, hur valdes de ut och vad mättes faktiskt? Då blir det lättare att skilja en belagd observation från en alltför stor slutsats.